Terror
Grrrrr.......!
Skulle till tvättstugan förut för att tvätta, gick förbi förrådet för att hämta tvättmedlet....
då finner jag min förrådsdörr öppen och det cykellås som jag hade satt runt dörren uppklippt/avsågat.
Så jäkla absurt, normalt borde man kanske bli rädd.. men jag känner mig mest förbannad.
Ska man inte kunna få ha sina grejer ifred?
Är det för mycket begärt?
Det enda som egentligen betyder något för mig i det där förrådet är min cykel, o den har märkvärdigt nog låtits vara kvar efter ligans tillslag.
I övrigt har jag lite småmöbler, gardiner och massor med kläder(massa som ska till kupan o även sommarjackor).
Under mina fyra år på Tullgatan har jag fått utstå en jäkla massa skit.
Jag har varit den goda grannen som släppt in alla som velat komma in genom ytterporten när den varit låst. Jag har varit den som lånat ut toalett och telefon vid enstaka tillfällen.
Jag har varit den som ringt polisen när tokiga fyllon påstått att de blivit misshandlade av grannen snett ovanför i mitt hus och bett mig ringa polis.
Jag har väckt fyllon som legat helt utslagna och vid ett tillfälle blodig i trapphuset och frågat om de behövt hjälp.
Fyllot som somna mot min dörr så jag inte kom ut väckte jag oxå.
Jag har kommit hem och hittat stor spya utanför ytterdörren till huset.
Jag har utstått hög musik genom de tunna golv, väggar o taken.
Jag har offrat tvätttid till personer som påstått sig behöva den mer.
Vad är tacken för mitt agerande som god granne?
Uppbrutet förråd 4 gånger...... 2 cyklar har jag förlorat(under att den tredje står kvar, är väl bara en tidsfråga).... Folk som har rökt utanför mitt fönster så hela lägenheten luktat rök.. ja listan kan göras lång.
Med facit i hand borde jag varit hårdare. Jag borde ha sagt ifrån. Jag borde ha klagat mer hos Polis eller Östersundsbostäder.
Jag borde troligen ha varit mer självisk, för det verkar ju vara melodin i det här området:
"jag tar det jag vill ha, jag gör precis som jag vill när jag vill o skiter i andra".
En plus som jag kan se är att jag blivit rejält härdad. Jag har svårt att se att man skulle kunna ha det särskilt värre än hur jag haft det. Det kan alltså bara bli bättre nu.
Tanken på att få flytta härifrån snart känns befriande.
Jag tycker lite synd om den som ska flytta in efter mig, hoppas innerligt att den personen har "skinn på näsan", annars kommer den inte klara många veckor här.
Man måste vara beredd på att man flyttar in i kanske Östersunds största fyllehus. Alla kända o okända alkisar är bekant med den här adressen.
Jag är normalt inte den som klagar, men det uppklippta låset till förrådet som jag upptäckte ikväll blev fan droppen som fick bägaren att rinna över. Jag ska fan aldrig acceptera sån här skit igen.
Känns lagomt kul att behöva gå tebax dit för att byta i tvättmaskinerna, kanske möter jag på tjuven... o då skulle jag så gärna vilja konfrontera han... men det vore inte så smart... ensam i en källargång har man inte så goda odds om man skulle bli överfallen.
Nu vill jag bara att Johan ska komma hem. Flyget från Stavanger till Oslo var ganska försenat, vore trist om han fastnar på Arlanda igen.
Nä, nu måste jag bege mig till källargångarna igen för att byta tvätt.
Å på måndag är det Östersundsbostäder som fixar mitt förråd en gång för alla!!!
