Turbulent vecka
Henrik var en av mina absolut första kompisar. Han och hans tvillingsyster träffade jag mycket innan jag ens fyllt ett år och framtill skolan börja, våra föräldrar har känt varandra väl sen långt tillbaka. Han var bjuden på kalas när jag fyllde år, vi gick förskolan och även 1-9 tillsammans dock parallell under låg och mellanstadiet men Föllinge var litet även då och alla kände verkligen alla. Jag umgicks i perioder mycket med hans tvillingsyster Helena men han brukade självklart oxå få vara med när vi hittade på saker. Efter nian träffade jag han inte lika mycket, men då och då såg man han.
Han var(så jäkla sjukt att skriva var när han för mig fortfarande är) en otroligt snäll, glad, omtänksam, rolig, energisk kille som fick en att skratta och må bra. Fanns definitivt inget ont i honom.
Jag försökte jobba ett tag efter jag fick beskedet men det gick verkligen inte att koncentrera sig på siffror och sånt. Jag gick hem efter en stund. På kvällen besökte jag Elin (gammal klasskompis och vän) för att slippa vara själv i sorgen, vi båda var ledsna.. men skönt att få prata med varandra om det.
Efter det har veckan rullat på, jag är fortfarande ganska ledsen och kommer alltid tycka att det känns ofattbart. Men livet måste gå vidare, även fast det känns tragiskt att en så go kille som inte ens fick fylla 25 år och hade hela livet framför sig ska tas bort från livet medans hemska människor (pedofiler, våldtäcksmän m.fl.) lever kvar.
Läskigt är det också att jag och Johan befann oss i Thailand för inte så länge sedan i just Ao nang där olyckan inträffade. Jag vet att det är naivt att tänka "det hade kunnat vara vi", men det är ändå en tanke som tränger sig objuden på ändå. Man kan inte ändra historien nu, hur mycket jag än önskar o funderar över om de ändå hade kunnat skippa den där duschen eller befunnit sig någon annanstans precis just då så hjälper inte.
Veckan har ändå inte helt gått i sorgens tecken även fast sorgen funnits där o legat och grott.
I torsdags var Emma förbi och vi planerade inför en kommande temafest vi anordnar i slutet av maj. Vi kom på många bra idéer och hade en trevlig kväll.
I fredags var vi på Arcturalunch med jobbet och även ett besök på Jamtli, det var trevligt.
På kvällen blev det spontanfest i Odensala, jag och Emil for dit vid elva... umgicks med roliga människor.. körde massa egenpåhittade musikquiz.. la mig kring fem på morgonen.
Lördag(igår) var det kalas för min bror Anders som fyllde 30 i veckan.... jag, syrran o marcus åkte dit kring sju.. fick äta mycket god paj o sen tårta,kakor o kaffe. Sen festa vi tillsammans med brorsan, hans flickvän, Peter och Henrik(gamla klasskompisar till bror) till halv två ungefär. Vi körde en hel del spelet "Med vilda gester", riktigt skoj.
Idag har varit en lugn o skön dag... har inte ens varit utanför dörren. Laddar kraft inför ny arbetsvecka.
Saknar Johan sjukt mycket... han har varit borta i precis en vecka idag... han kommer hem om 8 dagar. Hoppas de åtta dagarna går fort.
I söndags eftermiddag (3 April) fick jag ett mail på facebook från Martina där hon skrev att Henrik och hans flickvän hade dött. Jag kunde inte förstå var det var jag läste. Jag grät.
Jag har vetat vilka Henrik och Helena var sen jag var liten men jag lärde inte känna dom förrän högstadiet. Eftersom jag var kompis med Helena och Erik Arnsäter gick i min klass, så träffade jag Henrik ganska mycket. Efter högstadiet träffade jag honom inte så mycket, lite då och då. Sist jag träffade honom var på påskdansen i Laxsjö 2008. Jag dansade med honom. Han var så glad och trevlig. Han sa hela tiden att det var så kul att träffa mig och han frågade mig en massa saker. Han ville liksom inte prata om sig själv. Henrik var så glad och liksom "busig". Han hade ett gott hjärta. Det finns vissa killar i fd. klassen som jag verkligen inte gillar och som jag tycker är räviga, arroganta och allmänt otrevliga. Men inte Henrik. Varför Henrik? Varför dör dom bästa först? Men man kanske inte kan värdera ett mänskligt liv...
I nuläget är jag mest förbannnad över att det kunde hända överhuvudtaget. De hade inte behövt dö, de hade kunnat vara vid liv idag. Så jävla onödigt. Det där hade aldrig hänt i Sverige.
Mina tankar går till Helena och hennes familj, Henriks vänner och Helens familj och vänner. Om någon av mina bröder skulle dö ung skulle en del av mig dö... Kan inte ens föreställa mig.
Jag delar sorgen med dig och de andra "Fölingarna". Ta hand om dig.
Kram
Hej Märit. Ja han var verkligen en omtänksam person. Jag tänker också på deras familjer, jag kan inte ens föreställa mig den sorg de känner. Som hans mamma sa när min mamma pratade med henne : "Man hör bara om andras barn som råkar illa ut, man tror inte att det ska hända en själv". Det är vid tillfällen som dessa som jag verkligen förstår hur dyrbart livet är, och ens nära vill man ha ännu närmare.. inte ta varandra för givet.
Sköt om dig! Hoppas jag får se dig snart igen, har du planerat någon resa till Sverige? Kram
Hej Emelie. Niklas fick också veta i Måndags och det har varit en tung vecka. Känner för alla er som sörjer. Kram och ta hand om er!
Tack för omtanken Elin! Ja Niklas var ju riktigt nära han under lång tid. Så tragiskt det som hänt. Ta hand om dig.
