Idag på morgonfikat satt jag med lite kollegor och snacka. En äldre kvinna från min enhet satt mittemot mig och sa plötsligt: -När är det dags? Jag: -Dags för vadå? Hon: -Barnet alltså! När kommer barnet? (Och nickar mot min mage). Jag: -Eh, det finns inget barn.
Hon: -eh.. Nähä.. Men jag tyckte jag hörde nån/några sa nåt att nån var gravid och trodde det var du. Ni har ju flyttat till hus och så.. Tänkte att det var därför.
Jag tog inte illa upp, men känns ju väldigt olustigt sånt här. Hänt mig en gång tidigare, den personen då tyckte nog jag var tjock. Kvinnan på jobbet tyckte kanske inte just det, hon blandade nog mer troligt ihop vad hon hört. Hon kan ha missuppfattat när hon hörde av kollegor att jag skulle till Göteborg och hälsa på syrrans barn.
Sen kanske jag ser gravid ut, inte omöjligt. Men själv lärde jag mig för länge sedan att även om en mage nästan "skriker" gravid på någon skulle inte jag ha mage att fråga innan den själv eventuellt berättar att så är fallet (he he, ha mage ;-) ). För det kan falla sig så oturligt och olyckligt om det är fel. Exempelvis kan det vara en person som kanske försökt få barn under lång tid men inte lyckats, Inge kul för den att bli frågad... Inte ens "har ni pratat om när ni ska ha barn?" bör kastas ur till vem som helst eller hur som helst. Jag har lärt känna flera stycken som genomgått flera provrörsbefruktningar/behandlingar innan de eventuellt fick barn. Så det är ju ingen självklarhet det där med barn.
Jag förklarade vänligt för min kollega varför vi flyttade till hus och att jag/vi vill ha barn någon gång men att det inte är på tapeten riktigt än.
Alltid värt att tänka innan på vad man säger och lära av sina misstag.
Dagens visdom 😉
